Fantastiska Leisie

Jag började min dag med att sitta på altan med en kopp kaffe och lyssna på tystnaden. Det går inte att klä tystnaden med ord när det är så tyst så tyst att det gör ont i öronen. Pötsligt hörs ett surr från en fluga, ett flygplan som ritar vita streck högt på den absolut klarblåa himlen en blåmes pipande. Alla ljud kommer med minuters mellanrum. Leisie ligger bredvid och lyssnar efter egna ljud. Jag ser på henne hur hon pejlar efter ljud i vår gemensamma tystnad. När vi är färdiga med detta så ska vi på promenad.

Tänk hur vi krånglade till det.Inte första gången vi krånglar på våra promenader. Marcus och jag hade bestämt vart och hur vi skulle gå. Men efter en stund så ändrade vi färdriktning. Då bestämde vi att gå efter en skogsväg och över skogen och komma fram vid Hembygdsgården. Så har vi gått förut, embarasseddå var det vinter och scooterspår. Sagt och gjort, när vi kom fram till stigen upp mot den nyhuggna skogen så var det ett dike och gräs så högt, öronhöjd inkl.dike.surprised Snabbt beslut vi måste vända. Vi tyckte det skulle bli långt att gå hela vägen tillbaka så vi ändrade planen igen och bestämde att korsa skogen helt enkelt. Alla som gått i sådan skog vet hur det kan se ut i den terängen.yell

Där var ris, sten traktorspår och elände. Men.... Leisie tog kommandot och började gå före oss. Vi följde hennes spår, och hon stannade ofta och kollade att vi var med. Hennes undrande blick frågade oss hur det går. Jag tror att hon förstod att vi kämpade. På ett ställe vek hon av och det skulle ta lite längre tid. Hade hon inte gjort den manövern hade vi inte varit hemma än. Hon var så beslutsam, och vi är glada att vi följde hennes vägval. Visst det var eländigt i Leisies spår också, men hade vi korsat allt detta hade någon av oss inte orkat, kanske båda två. När vi så småningom kom hem och duschat så låg vi i sängen alla tre och somnade gott. 

När vi vilat ut och var uppstigen ringer det på dörren och där står Carina och Anders. Jag hade pratat med Carina i telefon och dom verkade vara så upptagna det fanns inte i min hjärna att dom skulle dyka upp. Vi  grillade och hade en trevlig stund tillsammans. 

Livet är allt bra gott

Ha det gott

/margit

 

 

Fotot tagit vi en annan tidpunkt, men vägen ser likadan ut i dag.

22 aug 2015

Comments powered by Disqus

Välkommen

Till Oleisia

och hennes vänner

 

  bilder,videoklipp

 och berättelser

 

 Länk till  

 gamla  bloggen:

 

  http://oleisia.wordpress.com

 

 

Bloggar jag följer:

 Lilla Crossåkarn

 Mary & Lars-Åkes

 

 Video: 

Leisie sid 1   Leisie sid 2

 

 

blogglista.se  

 

klicka gärna på

Blogglistan och gilla

om du gillar sidan

 

 

 

 Nyhetsbrev

Gratis,

Du kan när

som helst avbryta

 

 

 Dagens N.nu Hemsida

 

 

Gör en egen hemsida du också, jag hjälper gärna till: